Jag har faktiskt tänkt en del ikväll, i några timmar. Fuck this, jag har ingeting att må dåligt över, Jag har en familj som älskar mig, jag har ett tak att vara under och jag har självklart världens bästa vänner som bryr sig om mig. Nu ska jag leva fullt ut, tänka positivt och bara vara mig själv. Jag har också tänkt på "lev varje dag som om det vore din sista" väldigt klokt, många håller nog med, men varför klarar jag inte av att bara leva som om det vore min sista dag? En dag kommer någonting att slockna, någonting dåligt kommer att hända, varje dag - nya bekymmer. Men det är viktigt att vara stark, kunna förlåta och be om förlåtelse, se till att att vara positiv, tänka om och bara göra. Jag vill inte sjunka.